Kim Lee

Har försökt börja på en princip. Att de dagar jag är ledig (vilket blir ganska mkt såhär i slutet av skolan) så skall jag gå upp, äta frukost och får Inte sätta på datorn, fören jag har gått ut på promenad. Det funkar prima faktiskt, än så länge iaf, vilekt innebär 4 dagar så långt. Men alltid nåt.
Så lite piggare, lite bättre motion, lite mer muskler o mindre kropp o lite mindre tid i lägenheten med folk resulterar det i iaf. Bara positivt. Så hittar jag ofta massa fina fotoobjekt. Men tänkte att jag bara får fota typ varannan/ var tredje dag. går ju inte direkt fort när jag måste stanna var 10:oende meter o fota nåt skojsigt. Fast kan tycka att fotoobjekten borde sina efter några gånger, är ändå typ samma runda jag går, fats lite längre eller annan väg ibland.
Nåt jag inte kan låta bli att fota är iaf Bengt. Även fast Bengt är väldigt ensam och övergiven, eller kanske borttappad. SÅ är det faktiskt nån som bryr sig om honom.
Har kommit fram att den blå skopåsen var till för att skydda honom mer än förlöjliga. Idag hade han nämligen fått mer plast:

Det regnade ute idag, så antagligen blev det påpälsning imorse för honom.
Tycker han faktiskt ser lite gladare ut iaf.
Funderar om man kanske inte ska bygga ett litet hus åt honom,
eller iaf bidra med något gemytligt till han.

Förutom Bengt så är jag lite bittrig igen, fast inte så mkt.
Light version.
Eller blev det mest efter farsta besöket.
Blev iof kallad pråper och prydlig av barnmorskan
vilket är lite skoj med tanke på att aldrig
nån tror på mig när jag råkar hinta att så är fallet.
Men sen blev jag tömd på 0,9ml blod.
Det är inte ens mkt, men känner mig lite tom :P
Och när jag kommer hem därifrån möts jag av
vackert kaos i köket, av samma saker som
folket använde till frukosten.
o såg att deras mjölk nu har stått i tokvärmen
typ 8 h.
Känner mig psykiskt misshandlad av att tvingas
bo i kaos.
Det är som att fängsla mig i cell med en
vattendroppe som nuddar mig varje sekund.
(Eller befinner man sig bara i samma cell som
vattendroppet o blir tokig av ljudet?)

Men S berättade att de iaf ska åka och kolla på en hund imorn
Som kanske får följa med hem då :D
Även om det inte är min hund då på nå vis.
Så blir jag alltid lugnare och gladare av hund.


Och så hittade jag mina små ramar som jag aldrig vetat
vad jag skulle göra med.
Men så hittade jag små små kort också.
Blev prima:
Även fast alla korten är på tok föråldrade.
Men det gör det bara lite mer roligt.

(det står älskar på den röda lilla magneten högst upp)
Ewa
Lasse
Kim
+ Moa
--------------
familj