dödhet och levnadsglädje
Dödheten i vinterskrud är ofantligt vackert. Kunde dock inte låta bli att tänka på hur vackert ett frostigt kvinnolik skulle vara. (får man tänka sånt?) Eller det skulle iaf vara något alldeles extra att sätta kameran framför.
Döden är för mig väldigt vacker, stillsam och fridfull. Men att försöka få döden att vara vackert känns fel, man är varken vacker, stillsam eller fridfull när någon dör. Men att se det vackra i något så naturligt, men ändå främmande är fascinerande.
Ett kvinna som har bra syn på allt detta, Sally Mann. En underbart gråhårig kvinna som ser döden för vad det är, en naturlig del i vårat kretslopp.
dörren till döden skall öppnas av alla
oavsett religion eller etnisitet
För en del tvingas man öppna dörren för tidigt
för en del, alldeles lagom
att dö behöver inte vara något negativt
allt dött blir till nytt
nytt, som sträcker ut sina vingar
för att omfamna denna fantastiska värld
denna värld som innehåller både
stora och små under
man kan dock aldrig frånse att döden
leder till mångas sorg
och frusen kärlek
allt man kan göra
är att önska sig att man får den tid
med sin kära som man behöver