dödhet och levnadsglädje

för att försöka få upp min levnadsglädje (eller heter det livsglädjen?) åkte jag till de döda i närheten!
Dödheten i vinterskrud är ofantligt vackert. Kunde dock inte låta bli att tänka på hur vackert ett frostigt kvinnolik skulle vara. (får man tänka sånt?) Eller det skulle iaf vara något alldeles extra att sätta kameran framför.
Döden är för mig väldigt vacker, stillsam och fridfull. Men att försöka få döden att vara vackert känns fel, man är varken vacker, stillsam eller fridfull när någon dör. Men att se det vackra i något så naturligt, men ändå främmande är fascinerande.
Ett kvinna som har bra syn på allt detta, Sally Mann. En underbart gråhårig kvinna som ser döden för vad det är, en naturlig del i vårat kretslopp.


dörren till döden skall öppnas av alla


oavsett religion eller etnisitet


För en del tvingas man öppna dörren för tidigt


för en del, alldeles lagom
att dö behöver inte vara något negativt


allt dött blir till nytt


nytt, som sträcker ut sina vingar
för att omfamna denna fantastiska värld


denna värld som innehåller både
stora och små under


man kan dock aldrig frånse att döden
leder till mångas sorg


och frusen kärlek


allt man kan göra
är att önska sig att man får den tid
med sin kära som man behöver